Pressröster i urval av Kamraternas tidigare produktioner.

  • I operornas värld vet man aldrig vilka verk som kommer att överleva sin tid, men så länge diktaturer finns och motståndet lever, lär Beethovens enda opera Fidelio spelas. Som opera är den en smula egen, här ryms både symfoniska element, talade partier och melodram. (...) Dan Turdéns regi gör den än tydligare, utan att skriva publiken på näsan. I militära kläder runt ett skrivbord gestaltas maktens metoder. Fångvaktaren Rocco (Anders Nyström) domderar över Jacquino (Jens Palmqvist), och när deras överordnade, fängelsechef Pizarro (Linus Flogell) gör entré, utför han den första av en rad sexuellt förnedrande handlingar mot sina underlydande. Det är i denna sparsmakade och effektiva uppsättning Rocco och Pizarro som gör störst intryck, hur makten får kropp. Framför allt Anders Nyströms ångestladdade Rocco, fängslad i en grym hierarki, skapar en skiktad bild av diktaturens anatomi på individnivå. Natalie Hernborgs Leonore, som både sjunger och spelar väl, får inte den huvudroll som annars är vanligt. Och Daniel Ralphssons röstsäkra Florestan gestaltar med övertygelse diktaturens nedersta skikt i det förnedrande eländet i cellen. (...) Beethovens musik förlorar ju heller aldrig sin mäktighet, hur litet format den än framförs i. Samma sak kan sägas om uppsättningen; den är större än sitt format.

    Claes Wahlin Aftonbladet, om Fidelio, 2014
  • En catwalk flankerad av två flyglar, rätt ljussättning och röda draperier. Med ytterst enkla medel har Årsta Teater förvandlats till en dekadent kabaréscen som klippt och skuren för Kurt Weill. Frigruppen Kamraterna har gjort sig känd för en uppfriskande okonventionell repertoarpolicy (...) Ska man iscensätta det här materialet måste man göra det med en tonträff bortom enbart skönsång och Kamraterna gör det suveränt. (...) Förklaringen till föreställningstitlarna på engelska serveras däremellan som pausunderhållning: en metafyndigt dramatiserad uppläsning av vad som av allt att döma är den autentiska mejlkorrespondensen om rättighetskraven kring Weills musik och de krassa ekonomiska villkoren för en frigrupp i förhållande till ”Det Tyska Förlaget” med versaler. Det blir riktigt roligt i hela sin byråkratiska kantighet och understryker samtidigt temat dubbelmoral som inte bara genomsyrar ”The seven deadly sins”, utan även Stravinskys tidigare försök att kringgå operakonventionen med ”The fox”. (...) ...i husregissören Dan Turdéns läsning fått en modernare och mer allmängiltig prägel kring frågan om människans natur och drifter kontra personligt ansvar. Spelet blir nära och intimt med publiken placerad i fyra sektioner runt omkring scenen. Musiken drivs framåt av frilagda melodier och rytmiska synkoper som mer än väl kompenserar för avsaknaden av orkester (...) Jag tycker att både publiken och det tyska förlaget med versaler ska vara mycket glada över operaundret i Årsta.

    Johanna Paulsson DN, om The Fox & The Seven Deadly Sins, 2018
  • Rättigheter hamnar lätt i fokus när Bertolt Brechts verk är på tapeten. I den nästan sittande pausen av operakompaniet Kamraternas De sju dödssynderna o ch Stravinskys Räven på Årsta teater, får vi lyssna till brevväxlingen kring operakompaniet och Det Tyska Förlaget. Weill & Brechts ironiska moralitet från 1933 måste till punkt och pricka framföras efter upphovsmännens ord och ton. Inga ändringar här inte. (...) Kamraterna med husregissör Dan Turdén har än en gång lyckats visa att inom scenkonsten är nöden uppfinningarnas moder, även när Ett Tyskt Förlag gör vad de kan för att motarbeta konstnärlig förnyelse. (...) Räven söker erövra Tuppen, men Katten och Baggen kommer till hans räddning i denna moralitet som delvis riktar sig mot kyrkan, men så inte här. Med masker och en animalisk koreografi presenteras historien i snabba, pregnanta bilder där de fyra manliga sångarna med all önskvärd tydlighet ger sina fabeldjur både röst och karaktär. (...)

    Claes Wahlin Aftonbladet, om The Fox & The Seven Deadly Sins, 2018
  • " Åtta musiker med stjärnpianisten Anna Christensson i spetsen står för imponerande orkesterspel, och sångarna håller hög klass under nunnedok och banankostym."

    Bo Löfvendahl SvD, Kärleksförbudet, 2015

Start typing and press Enter to search